söndag 24 mars 2013

Dags att packa väskan

Ibland inser man att tiden är mogen för att göra något nytt. Det är med lite vemod men med stor lättnad som jag har ägnat några timmar under lördagskvällen för att hitta och sätta mig in i en bloggportal med lösenordsskydd. För någon vecka sedan trodde jag att det skulle gå att fortsätta skriva här men när jag fortfarande får radera trista kommentarer inser jag att jag nog har varit för naiv.

Är det något jag har lärt mig under tiden med en offentlig blogg är det att det är svårt att skriva öppet om känslor. Och jag vill kunna göra det utan att känna mig orolig för hur inlägget kommer att tas emot. Jag vill kunna trycka på publicera utan att behöva fundera på om jag ska bli kallad bitter och/eller överkänslig (eller hur var det någon skrev i en tidigare kommentar?). Jag vill kunna ventilera mina tankar och jag vill att ni ska kunna kommentera både det jag skriver och det som andra kommenterat utan att känna att ni blir påhoppade. Som det är nu verkar det inte vara en möjlighet.

Därför skickar jag ut en adressändring till er som läser. Bloggen kommer att finnas kvar och jag kommer att fortsätta att skriva på http://emilieskrypin.wordpress.com/. Kanske kommer det att ta lite tid innan jag får iordning på mitt nya ställe. Det blir ju gärna så när man flyttar, att man får ta det lite som det kommer. Skrivandet kommer att fortsätta vara en ventil för mig men jag har inte längre någon lust att dela mina tankar med vemsomhelst. Så om du vill läsa de lösenordsskyddade inläggen kostar det dig din anonymitet. Du får lösenordet om du mailar ditt namn, var du bor, vem du är och varför du vill läsa inläggen till em_and@hotmail.com.

16 kommentarer:

  1. Tråkigt att du/ni inte kan ha kvar en helt öppen blogg och ännu tråkigare att folk håller på och skriver så otrevliga saker!! Jag har följt er sedan tv-serien och vil jättegärna fortsätta göra det så jag hör av mig:))!

    Kram från Åsa

    SvaraRadera
  2. Håller med dig Åsa. Har också följt er sedan tv-serien och vill gärna fortsätta läsa er blogg.

    SvaraRadera
  3. Har mailet! Jag vill fortsätta läsa!
    Kram Marika

    SvaraRadera
  4. Har mailet dig.Jag vill fortsätta läsa.
    Kram Karin

    SvaraRadera
  5. Jag har också mailat er! Kram Carolina

    SvaraRadera
  6. Har mailat nu och vill väldigt gärna fortsätta läsa!! Trist med alla onödiga tråkiga kommentarer!!
    Kram Kajsa

    SvaraRadera
  7. Hej! Jag vill gärna vara anonym så jag säger väl hej då och tack för att jag fick möjlighet att kommentera några gånger som anonym! Jag fortsätter ändå att läsa din blogg!

    Jag har stora barn och har tänkt på en sak som jag gärna skulle vilja ta upp. Det handlar om dagis. Det är jätteviktigt att barngrupperna på dagis inte blir för stora. Idag finns ingen lag som säger hur många barn per personal det får/ska vara på dagis. Regeringen lägger över frågan till kommunerna och har kommunerna dålig ekonomi sparar de på både dagis och skolor. Om så många föräldrar som möjligt engagerar sig i frågan kan det förhoppningsvis bli en förändring och att man kan skapa en lag som säger hur stora barngrupperna får vara.

    Barn mår dåligt att vistas i för stora grupper, speciellt då småbarnen, men även större barn. Eftersom det är många som läser denna blogg tänkte jag bara säga detta som en avslutning. Tack för att jag fick vara med!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, barngrupper är en viktig fråga och det är inte enbart på förskolan som grupperna är för stora. Tyvärr.

      Det går fint att läsa och också kommentera (hoppas jag iaf, får kolla upp det...) anonymt i den nya bloggen också. Det är bara de inlägg som blir lösenordsskyddade som man måste ha "sin nyckel" till.

      Ha en fin dag!

      Radera
  8. Hej! Såg er i tv-programmet och blev glad när jag så småningom hittade er blogg. Har läst dagligen och vill gärna fortsätta läsa. Mailar till er och berättar vem jag är :-) Kram Carita

    SvaraRadera
  9. Sorgligt man ska behöva göra så här för ens blogg är ju som sagt "ens blogg" och äd rär det dina känslor som ingen annan kan ha aspekter på som kommer att stå.. Förstår inte varför man måste vara anonym för att kommentera ?? Man kan väl stå för vad man tycker..Jag vill gärna fortsätta följa er då jag tycker det är intressant att få läsa om era erfarenheter och aspekter....för jag tycker det har gett mig många aha upplevelser genom er huur adoptivföräldrar faktiskt ibland blir behandlade..och vissa gånger har jag säkert gjort samma fel utan att tänka mig för..men efter jag har börjat läsa eran blogg har jag fått ett helt annat tänk, vilket jag tackar för.

    Kram

    SvaraRadera
  10. Jag tycker att du gör helt rätt Emilie. Jag tycker att du skriver så klokt om saker som verkligen berör och får mig att fundera över min egen inställning och mitt eget beteende. Därför har jag tyckt att det varit tråkigt att så mycket tid och plats på bloggen har behövts ägnas åt frågor kring hur man uppför sig! Så, jag hoppas att flytten ger dig möjlighet att skriva om det som jag tänker och tror att du egentligen vill skriva om.

    Heja dig Emilie, fortsätt med det fina jobb du gör med bloggen!

    //Liv

    SvaraRadera
  11. Hej! Jag följde drömmen om ett barn och tyckte ni var ett så fint par och fantastiska personer som jag innerligt hoppades skulle få sitt efterlängtade barn, har tänkt på er sedan dess och blev så lycklig när jag fann eran blogg och att ni blivit föräldrar till lille Aaron! Tråkigt att folk skriver elaka kommentarer och att du ibland känner dig utanför bland andra mammor, jag har själv en morbror som är adopterad och av mina morbröder och mostrar så står han mig känslomässigt närmre än dem alla, känslorna sitter ju inte i de blodsliga banden!
    Jag har själv en son på 13månader och bara för att jag fött honom är jag ju varken duktigare eller känner honom bättre än vad mammor till adopterade barn gör. Och som du säger finns det aldrig garantier för att man kan skaffa syskon, och vad gäller prat om nattvak, rutiner, mat och mm så är det ju samma för alla med småbarn så känns konstigt att man skulle räknas som mindre vetande i småbarnslivet bara för att man adopterat. Han är ju ett vanligt barn och inte annorlundare än andra, och framförallt är han erat barn och det avgörs i hjärtat inte i magen. Kram till er!

    SvaraRadera
  12. skrev en kommentar på ett annat inlägg det där du skrev så fint om förskolan osv
    skrev om min roll som mormor osv postade det och då slog det mig att du sätter inte bara ord på det att ha just ha ett barn som kallas adopterat utan du får in mera ,,
    Jag är inte bara mormor utan även mamma till ett barn som kallas funktionhindrat , handikappat , utvecklingstört , lågbegåvat osv Och allt det du skriver som du möts av ja du det möter oss som förälder till ett barn med särskilda behov Jag mistänker att du säkert stött på liknelsen med att vilja resa till italien och komma till holland ja dvs allt blir inte som man tänkt sig !
    Vad detta visar att du behövs att du inte är ett dugg bitter utan bara realist så här ser världen ut så här bemöts vi ...
    kram och tack för dina fina tankar mormor maggan

    SvaraRadera
  13. Hej. Har följt er resa från programmet och följde med spänning er resa innan ni fick hämta er älskade Aaron. Jag minns dagen när ni fått ert barnbesked, tårarna rann.. Det är så tråkigt att Ni inte kan skriva utan att behöva tänka på hur det kommer mottagas.. Jag hoppas få följa Er vidare på er nya Blogg.. // Susanne Hargshamn

    SvaraRadera
  14. Hej! Jag har följt er mycket länge. Skulle gärna vilja fortsätta följa er. Kramar

    SvaraRadera
  15. Hej!
    Har tittat in här lite då och då
    Följde tv serien och när jag nu tittar in igen ser jag att ni fått ert efterlängtade barn
    Stort och varmt grattis och lycka till!
    //Catja

    SvaraRadera